Alla människor på jorden har en koppling med samma djupa sår som gör ont i oss än idag, i kärnan av vår själ så kopplar vi oss till detta sår.
Detta sår är orsakan till alla beroenden och tvångsframkallande beteenden som någonsin existerat hos oss människor på jorden. Alla beteenden som gör att vi fastnar, varesig det är själva eller med någon eller några människor.
Detta ursprungliga sår är en illusion! Men det är starkt lockande för oss, starka negativa energier som är djupt inrotade i vårt undermedvetna så till den grad att vi vet inte ens om att det finns där.
Detta sår kommer från en obeskrivligt stark känsla att universum, vår skapare, har övergivit oss… att vi har blivit lämnade ensamma och utsatta. Att vi är fullständigt oskyddade på denna planet, i detta liv.
Detta sår visas i vår verklighet på faktumet att vi ofta ser våra föräldrar som om de är våra gudar, när vi är små. Just eftersom vi saknar vår sanna koppling med universum pga detta sår. Oundvikligen så kommer våra föräldrar att svika oss och vi kommer att ha smärtsamma upplevelser genom livet där vi känner oss övergivna, lämnade helt ensamma, att våra behov inte tillgodoses, att ingen verkar bry sig om oss… och då kommer vi oundvikligen alltid att skicka tillbaks samma missnöje till universum, till skaparen. Man litar inte på sig själv, sin situation, man är rädd, man vill inte vara själv, man blir beroende, man har ingen relation med universum… man känner sig helt övergiven och exponerad.
Detta leder i sin tur till det s.k. Karmahjulet där vi fortsätter att repetera samma smärtsamma upplevelser om och om igen. Man går från lycka till katastrof, lycka till katastrof. Faktum är att vad som alltid verkar ske är att nya människor, nya karaktärer kommer in i våra liv gång på gång som bara fyller ut samma gamla roll som tidigare, på en djup hierarkisk nivå… precis som våra föräldrar en gång gjorde med oss…
Det är inte säkert att vi är medvetna om detta. Vi inser inte att det är detta som händer med oss… Vi tänker på dessa människor i vårt liv, att de alla är olika, att de skiljer sig från varandra.
Men vi börjar ändå märka att vi har "otur", eller att det är ett tema som repeteras genom livet om och om igen.
Varför är det så att jag alltid hamnar här, på samma plats igen?? Och samma smärtsamma saker händer om och om igen… Kommer det aldrig att bli en förändring??
Tro det eller ej, men ur min synvinkel så är universum här för oss av en anledning: Att lära oss sann kärlek och förlåtelse!
Genom förlåtelse stoppas karmahjulet.
Karmahjulet representerar dessa roterande upplevelser som repeteras om och om igen, där vi alltid får möta slutresultatet av det som vi själva har skapat.
Det är bara när vi lär oss att förlåta som karmahjulet stannar på toppen, där man är lycklig. I det ögonblicket behöver vi inte längre kollapsa ner i "nattens mörka själ" (som det kallas) om och om igen.
Vårt liv blir bättre, vi behåller lyckan. Livet blir rent av magiskt. De upplevelser som tidigare fick oss att känna oss helt överväldigande har inte någon effekt på oss längre, och därför behöver de inte ske längre. De kan inte ens uppstå längre, för vi har förlåtit och läkt såret inifrån oss själva, där allting en gång startade. Vi har skapat en annan verklighet där vi förlåtit det som varit och accepterar oss själva och accepterar alla andra, som de är. Vi kan då på allvar ta oss framåt i livet utan att falla tillbaks i samma mönster någonsin igen.
Länk till videon
Länk till hela videon
